Endorfinpeppad

Jag vill tillägna detta inlägget träning. Träning får mig att må otroligt bra.
Jag går alltid från gymmet uppboostad med massa endorfiner som gör mig lycklig.
I den situationen jag befinner mig utan gymkort skulle jag nog inte alls må så bra som jag gör idag. Jag tycker det är ett under vad träning kan få en att hålla sig på ytan. Jag förstår verkligen att det kan bli en drog, ett måste.

Jag blir härligt trött i kroppen
Jag känner mig otroligt stark och frisk
Varje gång jag gör framsteg motiverar det mig otroligt mycket
Framstegen får mig att växa som person
Jag är inte lika rastlös
Jag har inte lika mycket kryp i benen
Jag håller vikten under kontroll
Jag kan unna mig att äta mer

..och äta älskar jag. Fy fan va bra det är med träning!!

I övrigt önskar jag att Göteborg låg närmare Stockholm. Då kunde man kanske bo kvar. *drömmer* Så önskar jag mig en Bobokikare så man kan flaxa sig till Stockholm precis när man vill. När man är sugen på den där fikan med vännen, fått en inbjudan till en mysig middag, spontanbesökt den där festen med gamla jobbarkompisar. Allt det där jag älskar. Som är obefintligt här nere.
Men jag gillar verkligen Göteborg.
Närheten till allt. Folket. Gymmet. Folket på gymmet. Skogarna. Havet. Klipporna. Centrum med de små butikerna. De mysiga och bra fiken. Rover med underbar mat. Att vi bor nästgårsd med allt det här. Att träffa nya människor.
Bara synd att det jag prioriterar just nu inte går att finna här nere och känns allt för långt bort fast det bara är 50 mil mellan. Men 50 mil är låååååångt då man ska spontanhänga, älta av sig eller finnas där för vänner.

Som sagt, Göteborg finns alltid kvar.