Härmapa

Tillbaka från andra sidan häcken, tro´et eller ej. Theo vinglar sig fram. Åtta hela steg som mest, tror jag. Och det väldigt vingligt, som sagt. Men hur häftigt är det inte då? Se den där lille varelsen gå helt för egen maskin. Låter som att han härmar en del ord vi säger också fast det inte låter som riktiga ord ännu. Borta är vår lilla bebis. Spädbarnet har ersatts av en liten pojke må ni tro. En som älskar att klättra, dansa med huvudnickar och krypa snabbt iväg då man säger att man ska ta honom. En som säger nejnejnej, precis som mamma.

Frånvaro

Det börjar bli allt svårare att få tid till annat än att sitta med, laga mat, värma mat, truga fruktpuré, hålla i stolar så de inte ska välta och passa så inga elsladdar åker in i munnen och så vidare. Ni får ursäkta den sporadiska uppdateringen.

Super-8

Tittade på gamla super 8-filmer från sextiotalet igår. Vilka spex, vilken släkt och vilken mamma!! Önskar jag kunnat se dem med dig, mamma.

Kolla in lampan

SÅ snygg. Ska bara hitta en lanterna sen är det into making.
Hittade den här. Hon säljer sina lampkreationer på Etsy också. Kolla in, vett ja.

Theodor 7 månader plus

Dagarna vi minns

Man kan fråga sig vad jag och Theo gör hela dagarna. Tja, mest sitter vi på plätten och leker. Han älskar att klappa händerna med lite hjälp, hissas upp i luften antingen vanligt eller upp å ner. Han skrattar hejdlöst då man äter honom under armarna och i halsen. Dagarna går snabbt. Han sover än så länge var tredje timme. Om han blir överstrött och överstimulerad blir det väldigt svårt att få honom att sova. Tajming är ordet. Något som på senaste tiden blivit svårt att få till med allt annat som man vill klämma in. Lattemammadater. Fikor med fina vänner. Lära känna min släkt bättre. Samtidigt försöker man ta hand om familjen. I de splittrade tider så behöver jag och dem det. Schemat blir lätt späckat, speciellt om man försöker ta det lugnt varannan dag. Men ibland är det svårt. Om inte farmor fyller 89 så är det BVC besök. Försöker att inte tappa bort mina vänner. Om några av er därute känner er bortglömda. Förlåt!! Jag kämpar med att få till tid. Ni är inte bortglömda. Funderar starkt på att dra ihop någon form av get together så man får ses, i alla fall lite. Man kan dricka lite vin och äta oliver. Sjutton vad jag längtar efter sånt. Men än så länge så ser jag inte hur det praktiskt skulle gå till mellan amningar och sovande spädgris. Men omöjligt kan det ju inte vara. Återkommer. Sen. När jag får tid över.

Theo update

Farmor, morfar, moster och ni andra intresserade. Nu är jag 71 cm lång och 8,8 kg tung. Om en meter är jag längre än mamma men jag knäcker redan hennes rygg. Krypet väntar jag med tills ettårsdagen tror jag och tänderna likaså. Varför skynda liksom?