Dagarna vi minns

Man kan fråga sig vad jag och Theo gör hela dagarna. Tja, mest sitter vi på plätten och leker. Han älskar att klappa händerna med lite hjälp, hissas upp i luften antingen vanligt eller upp å ner. Han skrattar hejdlöst då man äter honom under armarna och i halsen. Dagarna går snabbt. Han sover än så länge var tredje timme. Om han blir överstrött och överstimulerad blir det väldigt svårt att få honom att sova. Tajming är ordet. Något som på senaste tiden blivit svårt att få till med allt annat som man vill klämma in. Lattemammadater. Fikor med fina vänner. Lära känna min släkt bättre. Samtidigt försöker man ta hand om familjen. I de splittrade tider så behöver jag och dem det. Schemat blir lätt späckat, speciellt om man försöker ta det lugnt varannan dag. Men ibland är det svårt. Om inte farmor fyller 89 så är det BVC besök. Försöker att inte tappa bort mina vänner. Om några av er därute känner er bortglömda. Förlåt!! Jag kämpar med att få till tid. Ni är inte bortglömda. Funderar starkt på att dra ihop någon form av get together så man får ses, i alla fall lite. Man kan dricka lite vin och äta oliver. Sjutton vad jag längtar efter sånt. Men än så länge så ser jag inte hur det praktiskt skulle gå till mellan amningar och sovande spädgris. Men omöjligt kan det ju inte vara. Återkommer. Sen. När jag får tid över.