Härmapa

Tillbaka från andra sidan häcken, tro´et eller ej. Theo vinglar sig fram. Åtta hela steg som mest, tror jag. Och det väldigt vingligt, som sagt. Men hur häftigt är det inte då? Se den där lille varelsen gå helt för egen maskin. Låter som att han härmar en del ord vi säger också fast det inte låter som riktiga ord ännu. Borta är vår lilla bebis. Spädbarnet har ersatts av en liten pojke må ni tro. En som älskar att klättra, dansa med huvudnickar och krypa snabbt iväg då man säger att man ska ta honom. En som säger nejnejnej, precis som mamma.