05 september 2011

Dagarna vi minns


Man kan fråga sig vad jag och Theo gör hela dagarna. Tja, mest sitter vi på plätten och leker. Han älskar att klappa händerna med lite hjälp, hissas upp i luften antingen vanligt eller upp å ner. Han skrattar hejdlöst då man äter honom under armarna och i halsen. Dagarna går snabbt. Han sover än så länge var tredje timme. Om han blir överstrött och överstimulerad blir det väldigt svårt att få honom att sova. Tajming är ordet. Något som på senaste tiden blivit svårt att få till med allt annat som man vill klämma in. Lattemammadater. Fikor med fina vänner. Lära känna min släkt bättre. Samtidigt försöker man ta hand om familjen. I de splittrade tider så behöver jag och dem det. Schemat blir lätt späckat, speciellt om man försöker ta det lugnt varannan dag. Men ibland är det svårt. Om inte farmor fyller 89 så är det BVC besök. Försöker att inte tappa bort mina vänner. Om några av er därute känner er bortglömda. Förlåt!! Jag kämpar med att få till tid. Ni är inte bortglömda. Funderar starkt på att dra ihop någon form av get together så man får ses, i alla fall lite. Man kan dricka lite vin och äta oliver. Sjutton vad jag längtar efter sånt. Men än så länge så ser jag inte hur det praktiskt skulle gå till mellan amningar och sovande spädgris. Men omöjligt kan det ju inte vara. Återkommer. Sen. När jag får tid över.

01 september 2011

Theo update

Farmor, morfar, moster och ni andra intresserade. Nu är jag 71 cm lång och 8,8 kg tung. Om en meter är jag längre än mamma men jag knäcker redan hennes rygg. Krypet väntar jag med tills ettårsdagen tror jag och tänderna likaså. Varför skynda liksom?

31 augusti 2011

Urladdning


"Tack, mamma, för att du äntligen förstod vad jag behövde". Så tänker han nog, mitt lilla hjärta. Efter fläng hitan och ditan i några dagar eller är det veckor (?) så behövde vi ladda batterierna lite. Om jag är trött, vad är då inte han?? Har somnat dåligt i en vecka nu, men idag var han sitt vanliga jag och somnade fint in vid varje nap. Lilla lilla hjärtegrisen. Måste nog dra ner lite på tempot. Mvh Ms svårt-att-sitta-still

27 augusti 2011

När en förälder dör

Innan mamma dog var jag alltid rädd att något skulle hända någon i min familj. Jag önskade alltid att alla skulle få vara friska och leva länge och då någon var lite försenad blev jag genast rädd att det skulle hänt något. Denna rädsla har alltid varit påtaglig och som en del av mig. Inte bekymmerslös, snarare tvärt om. Utan sina föräldrar tror man inte att man ska överleva. Förrän den dagen då det faktiskt sker. Likt en trebent pall trodde jag att jag skulle ramla ihop och sluta fungera utan min kära mamma och pappa. Men i hela ens liv har de lagt grunden för att man ska stå självständigt. Det visar sig att den trebenta pallen hade fyra ben och klarar att stå ändå, om än lite vingligt.
Hur konstigt det än låter så lär man sig leva utan dem man har förlorat. Saknaden finns där varje dag. Tankarna likaså. Men man överlever och fungerar, mirakulöst nog.

Mamma - du är oerhört saknad. Vill bara att du ska veta att vi är okej. Skickar pussar till himlen.

23 augusti 2011

Stjärna för en dag


Natusan behövde bebisar att fota så vi ställde upp. Sen gick det inte hela vägen så vi får se vad det blev av det hela, men nu är vi den erfarenheten rikare hur som. Summa summarum är att Theo bara sovit tio minuter mellan vakenpassen idag. Hur trött var inte min bebis när vi åkte hem från söder... Ojoj. Men så fick han vara stjärna för en dag också. Det är inte illa.

15 augusti 2011

Theodor 6 månader


Igår hade det gått exakt sex hela månader sedan du stormade in i våra liv, ställde allt upp å ner på det underbaraste sätt man kan. Tack mitt lilla skrutt för att du finns. För att du är du. Och för att jag får ha dig i mitt liv.

11 augusti 2011

"Words have meaning and types has spirit"

Citat som Paula Scher, designer, slänger sig med i

http://www.youtube.com/watch?v=eKKDL6lekmA&feature=feedwll